Min första vändbara scrunchie-mössa

Jag erkänner: Jag har ett oemotståndligt begär att virka mössor. Det är mitt skydd mot den svenska polarkylan. Jag älskar att ha alla möjliga sorters mössor; i alla tänkbara färger, texturer och material. Mina öron värker när vintern biter, men också när jag ger mig ut på cykeln under våren.

Som alltid söker jag inspiration i allt som omger mig. Det tog tid att hitta en färgkombination som kändes helt rätt – närmare bestämt två veckor av att matcha härvor av uruguayansk merinoull från @uyyarn (det var i alla fall det enda jag lyckats bestämma mig för!).

Den här gången provade jag att göra resåren med smygmaskor i bakre maskbågen (vanligtvis brukar jag använda halvstolpar i bakre maskbågen), vilket gav resåren mycket mer elegans och spänst.

Vilket mönster skulle jag välja? Det var nästa stora utmaning, eftersom det inte var lika lätt att förälskas i en design som det brukar vara. Ibland är processen faktiskt viktigare än resultatet. Det tog ytterligare ett par veckor att bestämma mig. Vanligtvis räcker det med att titta i mitt bibliotek av mönsterböcker för att jag snabbt ska hitta något som får mig att säga "mmmmm". Men inte den här gången.

Tack vare "ödet" landade mitt finger återigen på "Indispensable Stitch Collection for Crocheters" av Melissa Leapman (@melissa.leapman).

Varven virkas ovanpå föregående varv genom en kombination av luftmaskor, dubbelstolpar och fastmaskor. Mönstret är uppbyggt av två grundvarv följt av fyra mönstervarv som upprepas så länge du vill förlänga ditt projekt. De två sista varven består av minskningar med halvstolpar var tredje maska.

Lämna en kommentar om du vill ha en videotutorial!

Det är två sidor av samma sak, perfekt förklarade med foton, skrivna instruktioner och diagram – vilket är det som hjälper mig allra mest personligen. Ibland kan skrivna mönster göra mig osäker, men diagram... ett diagram är alltid ett säkert kort. Trots det är de skrivna mönstren i den här boken helt fantastiska.

Det är en underbar bok, en av mina absoluta favoriter. Jag älskar virkböcker som är gjorda med kärlek och omsorg, där inget saknas. Boken innehåller dessutom en resursdel som är ren pedagogik i virkning, samt ett kapitel om kanter. Kort sagt är det en oumbärlig bok i varje virkbibliotek, precis som de av @edieeckman, @sarahhazell, @doraohrenstein, Yoko Hatta eller Keiko Okamoto.

Vi ses nästa gång!

Låt mig veta vad du tycker om hatten i kommentarerna :)