World day of Art.

Konsten: Vårt sanna hjärtslag

Det verkar banalt, eller hur? För många är konst något man kan – eller till och med borde – undvara. Något ytligt och värdelöst som inte bidrar med någonting till vårt teknologiska samhälle. För andra representerar den ett elitistiskt värde; en lyx för en minoritet som anser sig värdig privilegier i en meritokratisk värld.

Men den sanna konstnären och den sanna beundraren bryr sig inte om sociala klasser. De bryr sig om upphöjelsen av känslor, sinnena och intellektet – något som kan ske i nästan vilket sammanhang som helst, oavsett socioekonomisk bakgrund. Många konstnärer vänder sig till sociala medier för att få stöd, eftersom regeringar har gjort konsten "sällsynt" och svåråtkomlig ända från skolsystemet. De har förvandlat den till något "utan framtidsutsikter" som "bara är till för de rika" – de stämplar den som oproduktiv.

Ändå finns det några få som vet att konsten kanske är en av samhällets viktigaste grundpelare. Konsten i sig, i alla dess former, är ett vittne till historien. Tack vare den känner vi igen passioner, känslor och ambitioner hos förlorade civilisationer; den lär oss att det förflutna fortfarande är högst närvarande.

Ljus, skuggor och mänsklighet

Konst är reflektionen av våra renaste ljus och våra mörkaste skuggor. Det är den högsta manifestationen av människans önskan att bli något bättre, vackrare och djupare, genom disciplin och en passion för det sköna eller det okonventionella.

För många har betraktandet av konstens skönhet blivit ett syfte, ett hopp och ett löfte om en framtid för dem som har besökts av förödelsens demon. Konsten kan ibland vara en ängel som skänker mening och riktning, frid och meditation.

Det är inte bara kommersialisering och affärer. Det är inte en konserverad produkt skapad efter en formel. Det är ett fullständigt, fritt och vilt uttryck – framför allt ett legitimt sådant – av Varats alla tankar och känslor. Den utvecklar emotionell intelligens, abstrakt tänkande och förmågan att fördjupa sig i själva livet. Den tar sig många uttryck och speglar därmed vår världs mångfald.

Skapelseakten

Och det är helt i sin ordning att försörja sig på konst; det finns några utvalda som lyckas. Det är också i sin ordning att beundra konstnärer, hur odrägliga de än må vara (om de verkligen är, jag menar, konstnärer). När allt kommer omkring är det de som vågar klä av sig nakna och öppet uttrycka sin egen tolkning av verkligheten. Det är de som omfamnar den mest gudomliga mänskliga principen: kreativitet.

Att distansera någon från konsten är därför att avhumanisera dem. Det är att distansera dem från sig själva och från andra; det är att främmandegöra, förminska och vulgarisera dem. Det är att rycka undan deras förmåga att förundras och att rycka upp dem med rötterna från världen – det är, helt enkelt, att förstöra dem.

Idag och varje dag måste vi fira konsten. Vi måste göra motstånd, hålla ut och aldrig ge upp, för om det finns något som liknar kärlek så är det konsten. Som Lope de Vega sa:

"Att tro att en himmel ryms i ett helvete, att ge sitt liv och sin själ åt en besvikelse; detta är kärlek, den som har smakat den vet."